GAAAAAH! Jag har inte kunnat sova riktigt flera nätter i rad, dels pga. hostan och dels pga. miljoner tankar som far omkring i huvudet på mig.

Det känns som att jag ger upp nu. If it was meant to be it will happen. Allting är bara så frustrerande, vad ska jag göra? Det finns ingenting jag kan göra, förutom att vänta och se.

Man vet inte vad man har, förrän man förlorat det. So true.