Det är precis ett år sedan det hände nu och jag kan fortfarande inte fatta det. Det känns riktigt tungt. Jag minns det som om det vore igår det hände. Det känns så overkligt eftersom du alltid har funnits där. Jag ångrar att jag inte ringde dig oftare och skrev något brev som du sa att du så gärna ville att jag skulle göra. Jag kan fortfarande inte fatta det, att du är borta. Du var bäst på alla vis och det är just därför detta kommer bli en tung dag, utan dig farmor. Vila i frid. ♥