Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Jag känner mig så tom. Du har fått mig att känna mig så fruktansvärt liten och obetydlig. Varför gör du såhär mot både mig och mot dig själv? Du kan definitivt inte må bra av att göra så här - det kan ingen normal människa göra. Jag som vanligtvis inte har något tålamod, har haft ett så otroligt stort tålamod när det gäller dig. Varifrån får jag min styrka? Jag förstår det verkligen inte och ingen aning för den delen. Men nu känner jag att mitt tålamod har tagit slut. Jag har gett dig en miljon chanser i hopp om en förbättring, men denna gång är det min sista - och jag hoppas att du tar den chansen. Om inte, så går jag och jag kommer aldrig mer tillbaka. Detta måste få ett slut.